Vad jag tycker om kärlek - random tankar

Publicerat: 2010-11-15 / 22:45:54
Kärlek är svår. Det tycker nog alla som nån gång varit kära (på riktigt). Jag kan ärligt säga att jag vet inte om jag har varit kär på riktigt nån gång. Därför så har kärleken varit ännu tuffare för mig. Jag har varit beroende och vart i förhållanden som tömmer mig på energi och just kärlek i grund och botten av alla fel anledningar.

Jag har ofta försökt att spela den perfekta flickvännen, har försökt att spela att jag bryr mig eller att jag inte alls gör det. Varje gång har det funkat under en viss period - tills jag fastnar. Typ man vet att det är i stortsätt kört och man vill inte längre vara med personen på det sättet med det är så jäkla svårt att släppa taget...

Jag vill så gärna tro på kärleken, respekten och allt det där. Innan skulle jag ge upp totalt och kört ner mig själv i marken och bara ge upp och gråta och gråta och säga att jag skall aldrig "förälska" mig igen. Därför är den erfaranheten jag har nu har plötsligt blivit till en fördel för mig. För att jag ser nu att man aldrig skall ge upp. Man skall älska! Och när kärleken kommer så vet man det. Man skall inte känna sig "tvingad" till kärlek liksom, utan det kommer av sig självt. Och om den där lilla förälskelsen går över så är det helt okej. Förstår ni vad jag menar?

Det har varit förhållanden som jag vart i där jag känt att jag måste göra si och så,  få honom att tro jag är typ bara världens bästa flickvännen eller så är det förra förhållandet som framkallar tankar som att "jag kommer aldrig kunna få bättre" eller "så som han är mot mig har ingen varit tidigare" (om man fick typ två presenter på raken) eller nåt annat vad det kan nu vara.
Jag har alltid fått killar att känna sig bekväma med mig, vilket sen leder överstyr från killarnas sida. Vad jag har lärt mig är att man skall ALDRIG låta en kille slappna av riktigt ordentligt med dig - det sätter förhållandet ur balans.

När riktiga kärleken kommer, det känner man. Det finns vissa saker man inte gör och säger med/för/till personen man verkligen älskar av ren respekt för denne och kärleken i sig.

Alla vi har sitt förlutna, bra och dålig, på gott och ont. Den som älskar bryr sig inte om det om den verkligen älskar dig. Men....tänk på att ALDRIG berätta för mycket om dig själv till din partner oxå, det kan sedan slå dig på käften igen om ni bråkar. Om du vill prata ut gör det men en kompis eller psykolog. Om man får säga vad man verkligen tycker (vilket ALLA gör när dem blir arga) så kommer förhållandet att dö ut, för respekten förvinner lika fort som dem fula orden strömmar ut ur munnen.

Alltså det här är bara random tankar jag slänger ut nu. Dock så kan jag säga att kärleken är svår, som livet i sig, men den är liksom allt annat är vad man gör den till.

"Life is a game, play it."




Nu skall jag fortsätta läsa min bok....finns inte så mycket att göra om man e fast i en och samma ställning 24/7....ajjjj min rooommmpaaahh!!!!



Och gott folk! Tappa inte tron på kärleken! Den finns där ute, man måste bara sluta leta ;)))


Kommentera inlägget här:

Namn:
VIP me?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: